Känsligt?

Detta känsliga ämne som heter föräldraskap. Alla har sin egen åsikt om hur det borde skötas.
Detta kanske sticker i ögonen på vissa men då får det göra det.
Skaffar man barn ska man vara förälder, inte bara när det passar en själv.
Barn behöver omvårdnad såsom mat, rena kläder osv men även närhet.
Hoppas verkligen det är självklart för alla så här långt.
Sen kommer det där med uppfostran, barnen ska inte bestämma allt, vissa saker ska dom givetvis vara delaktiga i.
Vad ska man uppnå med att dalta med barnen?
Jag försöker ge mina barn en uppfostran där jag förbereder dom för omvärlden och dess krav. Det gör mig ingenting om barnet lägger sig ner på golvet och skriker. Att uttrycka sina känslor får man men det betyder inte att jag ger efter.
Sen de gånger Luna har legat på sjukhus har jag varit där ALL min vakna tid. Jag vill vara där för mitt barn, ge henne närhet men även ha koll på vad som händer.
Har sett många exempel på föräldrar som tillbringar nästan all tid på Ronald eller ute på stan.
Men allvarligt talat, är ens egen fritid viktigare än att tillbringa tid med sitt barn får man nog ta en funderare.

Jag var lyckligt ovetande första gången vi var i Gbg, om personalen sa att det varit lugnt på natten så trodde man ju på det. Andra gången märkte jag hur det var, dom stod och blåljög mig och andra föräldrar rakt upp i ansiktet.
De gånger vi varit där efter har jag frågat flera gånger om natten varit bra och även bett att få se nattens anteckningar.
Personalen är där för att ge barnen den vård de behöver för att överleva och tillgodose de basala behoven såsom mat och en torr blöja. Dom är alltså inga extra mammor/pappor som ger barnen närhet och trygghet som alla barn faktiskt behöver.

Så nu har jag avreagerat mig lite. Kanske har jag trampat på endel tår kanske inte...