Nu börjar alla känslor komma.

Ja, nu är man hemma igen och har börjat komma in i vardagen, börjat slappna av. Då kommer alla känslor man tryckt undan i Göteborg. Visst att man mådde dåligt vissa dagar där med när det blev för mycket men nu kommer allt. Tankarna snurrar oavbrutet vad jag än gör. Vad vi gått igenom, vad som kunde ha hänt- åt båda håll, hon kunde varit frisk el att hon inte klarat sig. Känner mig så ensam, har inte fått kontakt med någon annan hjärtebarns förälder här uppe än. Tur att vi bytte nummer med ett par andra föräldrar från Uppsala när vi var i Göteborg. Tänker mycket på dem och deras hjärtis Aron. Hoppas vi kan träffas någon gång. Så skönt att ha någon att prata med som gått igenom samma sak som vi och som kan sätta sig in i hur det känns. Skulle vara så skönt om dom var nere i Gbg samtidigt som oss nästa op också.

Fick reda på igår att lilla Nova (en annan bebis i Gbg med i stort sett samma hjärtfel som Luna men på vänster sida, HLHS) gått bort i torsdags fm. Hon kämpade på så länge trots alla komplikationer efter op hon fick hela tiden. Känns så orättvist ,om hon ändå inte skulle få leva varför var hon tvungen att lida så länge?. Hon visade gång på gång att hon ville leva men tillslut sa kroppen ifrån och hon somnade in. Har läst Novas mammas blogg, så fint skrivet nu när de är hemma igen om att man ska inte ta något eller någon förgivet. Att värdesätta varje stund med nära och kära. Är så glad för att jag fått Luna, hon har lärt mig mycket. Hoppas jag får ha henne kvar.
Det kunde lika gärna varit Luna som fått alla dessa komplikationer. Vill egentligen inte tänka så men det är sant. Är så rädd inför nästa operation.

Tänker på dig A, fortsätt vara stark :-) Hoppas han tar sitt förnuft tillfånga snart.