Kirurgerna i England är inte i närheten av våra kirurger i Sverige när det kommer till expertis. Det kan vi tacka vår centraliserade hjärtsjukvård för.
Deras statistik för personer med enkammarhjärta som överlever till vuxen ålder är 50%
När Luna föddes, samma år som dokumentären är gjord var den statistiken 75% här i Sverige.
25% skillnad är MYCKET när det handlar om människoliv.
En av kirurgerna sa att om han fick välja skulle han inte operera något barn med enkammarhjärta. Inte ett enda!
Dom tryckte även på att dessa barn behöver ofta mycket sjukvård. Det vet nog alla föräldrar till enkammarhjärtan men hoppet att det ska bli bättre får iaf mig att vilja kämpa vidare. Jag kämpar så länge Luna gör det.
Föräldrarna fick frågan om dom ville att kirurgerna skulle operera eller om barnet skulle få somna in.
Som ni förstår berör det här mig väldigt mycket.
Hur kan man göra det valet, att inte ge sitt barn en chans?
Har barnet överlevt tiden i magen och sen en förlossning, ska hon/han inte ens få chansen till ett fortsatt liv? Detta liv betyder vissa begränsningar, jag om någon vet men jag hoppas och tror att även detta liv är värt att leva.
Hur skulle någon förälder kunna välja bort det här? Lyckan lyser i ögonen trots att hon har ett halvt hjärta, genomgått 5 hjärt op och har 2st drän i sina lungsäckar...
-Mikaela
4 kommentarer:
Du har världens goaste unge! Inget snack om att inte kämpa vidare för hennes leende visar varje dag att det är ett liv värt att leva. Kram på er! /Evelina
Hade jag då vetat vad jag idag vet och fått frågan så finns det stora möjligheter att jag svarat att det vore bättre att hon fick somna in. För som det varit har hennes liv inte varit helt värdigt och jag tror vi har mycket framför oss och den känslan att mitt barn är ett levande experiment är inte alltid trevlig.
Ingen kan ta hoppet i från oss att det kan bli bättre.Men livet har många svåra tuffa passager i bland.
Jag är också opererad som barn inte hjärtat men en njure fick dom ta bort riskfylt på den tiden.
Ja det som Evelina skiver är så sant instämmer helt.
Många kramar / Pappa Morfar .
ja tyckte dokumentären var rätt dålig faktiskt, men så är det väl ofta m brittiska o amerikanska dokumentärer, dom ska vara dramatiska på fel sätt, vet man inget om hjärtsjuka barn eller hjärtsjukvården i sverige o ser det där, ja då får man en helt missvisande bild av hur det är.
Skicka en kommentar