Svag

Har varit på förfest hos Sandra som fyller år. Kvällen började jätte trevligt, vi åt Tacos och pratade, Fortsatte på Grand, allt var bra till slutet då det blev lite tjafs som löstes senare.
Men det + alkoholen fick igång känslorna. Allt jag trycker undan varje dag samlas på hög och ibland behöver det komma ut.
Så som jag gråtit idag har jag inte gjort sen innan jag fick Luna.
Ett av mina älskade hjärtan, varför?
Vill bara vakna ur mardrömmen men det går inte, det är min verklighet.

Har velat skriva och säga hur jag egentligen mår men jag kan inte, det tar emot. Vill inte visa mig svag, jag är den som står när andra faller. Hur länge till vet jag inte men jag kommer alltid ge allt för mina barn <3

// Mikaela